Högbo Bruks digitala guide

Med fullt fokus på det friska

Erica och Therese vet hur det är att känna sig kasserade. I Högbo Bruk är de både behövda och uppskattade trots sina sjukdomar. Här utgår allt från det friska hos varje människa. "Här ligger fokus på det man kan göra i stället för det man inte kan."

Både barn och vuxna älskar att strosa runt i Sigrids Hage, Högbo Bruks året runt-öppna, avgiftsfriasmådjurs- och lekpark. Förra året besöktes parken av 26 000 personer som bekantade sig med alpackor, dvärggetter, får, grisar och alla andra djur, klättrade på ångloket Styrbjörn, åkte rutschkana, åt matsäck i raststugan eller bara kopplade av.

– Jag har världens bästa jobb, säger Erica Andersson, arbetsledare för en grupp med sex anställda i parken som alla har någon form av arbetshandikapp.

Erica är själv ledgångsreumatiker sedan nästan 30 år tillbaka. Hon har axelprotes, höftprotes och smärtor från en gammal whiplashskada.

Kärleken till de egna djuren hemma på gården har hjälpt henne att hålla sig i så bra form som det överhuvud taget är möjligt.

– Det är djuren som fått mig att orka gå upp på morgonen. Går man på gym kan man låta det vara om det tar emot. Men har man djur måste man gå upp och ta hand om dem oavsett hur jäkligt man mår när man vaknar. Djuren är under alla åren det som fått mig att komma igång.

Fick drömjobbet

När Erica för fyra år sedan fick chansen att bli smådjursansvarig i Högbo Bruk var det lite av en dröm som gick i uppfyllelse.

– Här får man en sådan uppskattning av både djur och människor, säger Erica när hon ska förklara vad hon menar med att ha ”världens bästa jobb”.

När hon ändå har en dålig dag, en dag när kroppen protesterar skrikande för varje rörelse, finns tröst att få på nära håll från förstående arbetskamrater med säckarna fulla av egna erfarenheter och även av oväntat förstående djur.

Som exempelvis parkprofilen Drutten, en alpacka som normalt är väldigt mån om att markera integritet och hålla avstånd, som brukar kunna känna av stämningen och överraska med att lägga huvudet i knät och bjuda på närhet och ömhet till den som allra bäst behöver en styrkekram på alpackevis.

Ovanlig muskelsjukdom

Therese Pierrou kom till Högboparken på arbetsträning för drygt två år sedan. Då mådde hon riktigt dåligt. 37-åringen lider av den allvarliga och sällsynta sjukdomen muskeldystrofi som bryter ned muskelvävnaden. Något som innebär ständig smärta och att Therese ofta känner sig orkeslös, fumlar och tappar saker.

– Ibland är det hopplöst att ta hand om vaktelägg. Det kan vara svårt nog att öppna matlådan på lunchen.

Djurintresserade Therese är utbildad undersköterska men har varit sjukskriven större delen av sitt vuxna liv. När hon kom till Högbo hade hon dessutom precis avslutat en dålig relation och hade punkterat självförtroende.

Har blommat upp

När Therese började höll hon sig till djuren och drog sig undan besökarna under de få timmar i veckan muskelsmärtan tillät henne att jobba.

I dag arbetar hon sju timmar om dagen och har inga problem med att själv ta hand om besökande grupper.

Jobbet som djurskötare innebär att Therese ibland också får rycka in som medmänniska och samtalspartner till barn och äldre som slappnar av bland djuren i den rogivande miljön och vill prata om viktiga saker som relationer, livet och döden.

– Då känner jag att jag verkligen gör nytta. Jag har haft en enorm utveckling sedan jag kom hit och blivit mycket mer utåtriktad. I dag säger jag vad jag känner och tycker.

Något som arbetsledaren Erica Andersson gärna skriver under på:

– Det har varit fascinerande att få följa Therese på hennes resa. Hon har blommat upp något så otroligt.

Fokus på det friska

Therese och Erica ser Högbo Bruk som ett stort föredöme som arbetsgivare till personer med arbetshandikapp.

– Annars är det oftast fokus på bristerna och de procent som inte fungerar. Här är det tvärtom fullt fokus på det som varje person klarar och kan.

Båda djurskötarna har egna erfarenheter av hur det är att känna sig stämplad som ”inte OK” och kasserade från det arbetsliv som är så viktigt för alla människor att få vara en del av.

När Therese tidigare varit på arbetsträning på olika arbetsplatser har hon fått höra att ”det är synd bara att vi inte kan anställa dig” med anspelning på att muskelsjukdomen gör att hon får finna sig i att stå utanför arbetsmarknaden.

– Här gäller det bara att visa att man vill och att man är beredd att kämpa, säger hon.

– I Högbo får man växa trots att man inte har hundraprocentig arbetskapacitet. Det viktiga är att göra det absolut bästa av det man har och det man kan, säger Erica Andersson.

 

Skribent: Mats Jonsson, 11/1 2017

Erica Andersson

Ålder: 48 år.

Familj: Make och två söner, 14 och 16 år gamla.

Bor: Gård i Kalltjärn precis inne på Sandvikensidan om kommungränsen till Ockelbo.

Intressen: Djur och hantverk med ull från egna får.

Det bästa med Högbo Bruk: ”Allt. Högbo Bruk har ända sedan jag var i 20-årsåldern varit en oas för mig, ett ställe där jag fått andrum och hämtat ny energi.”

Therese Pierrou

Ålder: 37 år.

Familj: Fyraårig dotter.

Bor: Hus i Lindparken i centrala Sandviken.

Intressen: Djur och natur. Tränar gärna på gym.

Det bästa med Högbo Bruk: ”Historien. Det är gammalt, gediget och mysigt. En väldigt speciell miljö.”