Högbo Bruks digitala guide

För Jo Re är lycka att ha ett jobb

Från krigshärjade Burma via flyktingläger i Thailand till en röd liten bagarstuga i Högbo. Jo Re har under hela sin dramatiska livsresa haft brödbakningen med sig som intresse och yrke.

Tillsammans med arbetskamraten Amani från Syrien bakar Jo Re bröd i en vedeldad bakugn i Högbo Bruks lilla rödmålade bagarstuga. Mjukbrödet säljs tillsammans med knäckebröd, Högbolimpor och kakor på brukshotellet och i Högbo Bruks egen gårdsbutik.

När det är bråttom kan fyrabarnsmamman från Burma ses springande med deg mellan sina båda arbetsplatser på hotellet och i bagarstugan.

– Jag har haft tur som fått komma hit och jag vill göra ett bra jobb. Därför skyndar jag mig, skrattar Jo Re.

Hon började baka redan som barn hemma i byn i Burma där hon växte upp. Pappan var jordbrukare och mamman hade fullt upp med att ta hand om sina elva barn. Att baka bröd blev tidigt Jo Res uppgift.

Minns rädslan

Från barndomen minns Jo Re umgänget med alla syskon, släktingar och bybor, pappans odlingar med bland annat risfält, bananklasar och kokosnötspalmer, brödbaket på helgerna men också rädslan för militärer och bomber.

Jo Re föddes mitt under ett långvarigt inbördeskrig som brukar beskrivas som ett långsamt utdraget folkmord med grymma övergrepp mot Burmas etniska minoriteter.

– Ibland fick vi springa bort från byn och hålla oss gömda för militären i två, tre månader innan vi vågade gå hem igen.

Som 19-åring gifte sig Jo Re, flyttade till makens by och fick två döttrar. I samband med en militärattack tvingades byborna fly mot gränsen till Thailand för att rädda sina liv.

Därmed inledde Jo Re den flykt undan kriget som åtta år senare skulle ta henne till landet Sverige, långt uppe i norr, som hon då aldrig hört talas om.

– Maken var borta när det här hände. Vi väntade så länge som möjligt på honom. Men till sist var jag tvungen att fly med de andra. Jag tog ena dottern på ryggen och den andra i handen och gav mig i väg.

Flydde i natten

Den natten var det mer än hundra personer som lämnade allt de ägde och flydde från byn tillsammans.

– Vi hade varken kläder eller mat med oss. Barnen grät. Jag tänkte på min man som jag trodde var död.

Efter några dagar i skogen på den burmesiska sidan av gränsen fick Jo Re och gruppen som hon ingick i komma till ett inhägnat flyktingläger med vakter som FN upprättade på den thailändska sidan gränsen.

I Thailand återförenades Jo Re och barnen med maken, som hade överlevt och flytt på egen hand åt samma håll i hopp om att hitta fru och döttrar

I hela åtta år blev familjen kvar i flyktinglägret. Under tiden i lägret fick Jo Re ytterligare två barn.

Kunskaperna i bakning fick den företagsamma och energiska kvinnan åter användning för då hon startade ett litet minibageri inne i själva flyktinglägret. Det var enda sättet att tjäna lite pengar eftersom det var strikt förbjudet att lämna lägret för att söka jobb.

Till kylan i Sverige

När familjen erbjöds av FN att åka till det okända landet Sverige som kvotflyktingar var känslorna delade. Rädsla blandades med hoppet om ett liv utan mer krig och en chans för barnen att få studera.

– Vi pratade igenom det och bestämde oss för att åka. Men jag kom ihåg att jag grät och var rädd. Vi visste ingenting om vad som väntade oss och hur det skulle bli med jobb. Fyrabarnsfamiljen kom direkt till lägenheten i Björksätra där de fortfarande bor kvar.

– Det var mörkt och kallt. Solen såg man inte. Jag kunde ingen svenska och förstod ingenting av vad som hände runt omkring mig. Jag ringde hem till pappa som försökte lugna ned mig.

Läste barnböcker

För barnen gick det snabbt att komma in i det nya livet och det nya språket. Jo Re fick kämpa hårdare med SFI-kurser, praktikplatser och träning på egen hand.

– Vi gick till biblioteket och lånade barnböcker som jag läste högt tillsammans med barnen. På det viset lärde jag mig till sist svenska.

Till Högbo Bruk kom Jo Re 2012 som praktikant i växthuset. Efter några månader fick hon chansen att visa hur duktig hon är på att baka. Det ledde fram till hennes nuvarande Samhallanställning som ansvarig för bagarstugan.

– Drömmen? Att få fortsätta baka bröd i Högbo så länge jag lever, ha, ha. Jag hoppas få prova på att baka burmesiskt bröd och se om folk här tycker om det. Det vore spännande.

Lärt sig leva med mörkret

Jo Re riktigt bubblar av glädje när hon berättar om lyckan med att ha ett jobb och att få komma till bagarstugan och göra upp eld varje morgon.

– Att leva på socialen var inte bra. Jag vill tjäna mina egna pengar. Här i Högbo är alla också så trevliga och snälla mot varandra.

Efter snart tolv år i Sverige har Jo Re lärt sig att leva med mörkret och kylan på vintern och älska den svenska naturen när den vaknar till nytt liv under våren och sommaren.

– Jag tycker väldigt mycket om att plocka svamp och blåbär, berättar hon.

Jo Re tänker mycket på Burma, de syskon som är kvar i hemlandet, de som flytt till Thailand eller Malaysia och på brodern som dog under ett flyganfall.

– Jag hoppas att det ska bli bättre i Burma. Men jag tror inte att det blir det. Tyvärr.

 

Skribent: Mats Jonsson, 17/1 2017

Jo Re

Ålder: 46 år.

Familj: Make och fyra barn, 25, 22, 18 och 13 år gamla.

Bor: Lägenhet i Björksätra.

Intressen: Gillar sommaren och den svenska skogen. Älskar att plocka blåbär och svamp.

Det bästa med Högbo Bruk: ”De ekologiska grönsaksodlingarna och att alla människorna här är så snälla mot varandra.”