Turistinformation: 026-24 00 00. Mån–Fre: 8–16

Högbo Bruk

Sagan om Högbo bruk

Hur gick det till när en storindustri och ett modernt, grönt friluftsparadis växte fram ur en gammal hammarsmedja? Häng med på en vindlande resa i tiden!

En gammal byggnad av sten och tegel speglas vackert i en stilla damm.

Visningar

Gå på öppna visningar med guide eller boka egen guidning.

Kontakt

Växel: 026-24 00 00 (kl 8–16)

En väggmålning med skogsmotiv

Från bergsmän till Bessemer-stål

Historien om Högbo Bruk började med Bergslagens goda järnmalm, skickliga bergsmän och ett sällsynt lämpligt vattendrag. Med de rika skogarna fanns alla förutsättningar för ett blomstrande järnbruk. På 1600-talet blev Högbo Bruk ett centrum för järntillverkning, en plats där utveckling skedde och rikedomar skapades.

Högbo Bruk är mest känt som platsen där konsul Göransson smidde ut det första bessemerstålet 1858 och revolutionerade ståltillverkningen. Göranssons stål blev en världsframgång och han startade ett helt nytt industriföretag ur järnbruket i Högbo. Därmed var en 200 år lång epok slut och en annan tog sin början. Nya ägare tog över och bruket fick nya ändamål som lantbruk och sommarnöje. Högbo Bruk är i dag ett öppet friluftsparadis, ett levande kulturarv och en viktig kugge i samhället.

Konsul Göransson då? Jo, det gick bra för honom och hans nya stålverk, som har utvecklats till den världskända industrikoncernen Sandvik. Inte illa!

högbos historia tar sin början

Närbild av flödande vatten i ett litet vattenfall

Vid en skön ström år 1646

År 1646 är bergmästaren Hans Steffen ute och inventerar Gästriklands bergsbruk. När han kommer till Högbo upptäcker han att "uti en skön ström" finns "en Hamber medh tvenne härdar, som Wardt an 1634 upbygdt på Nu grund." Eller på modern svenska: en hammarsmedja med två härdar hade byggts vid en ström 1634.

Steffen rapporterar in detta till Bergskollegium som har översyn över järnbruken för statens räkning. Detta är första gången som smidet i Högbo dokumenteras i skrift.

Den nybyggda hammarsmedjan tillhör bergsmännen i området. De ägnar sig åt ett lönsamt, ärvt bergsbruk med gruvbrytning, smide och eget lantbruk för husbehov. Bergsmännen i Bergslagen kom ur en lång tradition av järnhantering och försåg Sverige med järn under många hundratals år.

Men bara något decennium efter Hans Steffens rapport blir Högbos bergsmän utmanövrerade från sin nya hammarsmedja. Bergmästaren Olof Larsson köper upp flera andelar i hammarsmedjan 1659 för att själv starta smide. Larsson är alltså Bergskollegiums tjänsteman och han får goda villkor från kronan för sin nya privata verksamhet. De flesta bergsmännen köps ut, utom två som envist håller fast vid sitt smide och kommer att göra så länge till.

Detta blir startskottet för utvecklingen till ett modernt järnbruk i Högbo. Det är också början på brukspatrontiden, då affärsmän och adelsfamiljer tar plats på landsbygdens herrgårdar och anställer lokalbefolkningen på sina gårdar och bruk.

Bruket utvecklas

Bergmästare Larsson bygger ut, anställer smeder och annan personal och ökar produktionen. Det finns planer på att bygga en masugn att smälta järn i. Masugnen byggs 1664, inte i Högbo utan i Edsken, närmare gruvorna, vilket effektiviserar transporterna. Edske masugn kommer att förse Högbo med järn under en lång tid. Nästan samtidigt, 1666, bygger man en helt ny hammarsmedja uppströms i ån, och därmed har Högbo Bruk fått sin Övre och sin Nedre Hammare.

Det visar sig vara riskfyllt att driva järnbruk. Olof Larsson förlorar sin andel på grund av obetalda lån 1678. Det inleder en lång rad av invecklade ägarbyten som kommer att beröra flera andra bruk och många välkända personer i området.

Under hela tiden fortskrider arbetet i hammarsmedjorna och masugnen som vanligt. Stångjärn produceras och säljs och livet går sin gilla gång. Några av bergsmännen har fortfarande kvar sina andelar i den första hammarsmedjan. En bruksgård, bostad för förvaltaren, kommer till. År 1684 öppnas Högbo gruva i ett försök att förbättra tillgången på järnmalm. Gruvan blir aldrig någon större framgång eftersom den ligger lågt och ofta översvämmas vår och höst.

Stämpel med en stiliserad vindruvsklase i en krans.

Nådig frun och hennes imperium

Den framgångsrika brukspatronen Catharina Bröms från Ockelbo, även känd som Nådig frun på Wij, tar över Högbo Bruk 1697 tillsammans med sin syster Elisabeth Bröms. Systrarna Bröms är änkor efter inflytelserika män och råder nu över flera järnbruk i Gästrikland. Elisabeth Bröms inför symbolen med vindruvsklasen som Högbo Bruks stångjärnsstämpel och senare logotyp. Samma symbol användes på andra bruk som var i hennes ägo.

Ett nytt försök görs att få igång vattenpump och produktion i Högbo Gruva. Gruvan ger malm till systrarna Bröms andra bruk under några år. Råvarorna till Högbo Bruk kommer från gruvorna närmare brukets egen masugn i Edsken.

När Catharina Bröms dör år 1734 är Högbo Bruk ett välmående järnbruk med två hammarsmedjor och tillhörande dammar, bruksgård, anställda med familjer och bostäder, ett flertal ekonomibyggnader, en ganska nybyggd kvarn och en masugn några mil bort. De sista bergsmännen har fortfarande kvar sina andelar i hammaren.

Järnbruket blir herresäte

Överste Hans Hierta bygger stort 1739

Vem ska ärva Högbo Bruk efter Nådig frun på Wij? Översten och kammarherren Hans Hierta gör anspråk på bruket för sin lille sons räkning. Hans fru, friherrinnan Catharina Cederström, är barnbarn till Nådig frun på Wij vilket ger hennes barn arvsrätt. Paret låter bygga Högbos första herrgård som står klar med pompa och ståt år 1739. Man anlägger parker, alléer och fruktträdgård. Hans Hierta blir den första bofasta brukspatronen och det gamla järnbruket blir ett herresäte.

De nya ägarna är ett omaka par. Överste Hierta hade stridit i Karl XII:s armé och suttit i ryskt fångläger många år innan han återvänt hem till Sverige. I Stockholm hyllades han, utnämndes till kammarherre vid hovet och träffade den 20 år yngre Catharina Cederström. Under deras tid är Högbo Bruk välskött och produktivt. Man producerar mer och mer järn, efterfrågan är stor, och man samsas med bergsmännen som har kvar sina andelar i hammarsmedjan.

Hans Hierta avlider redan 1754 i kallbrand, orsakad av kulor han har haft i kroppen sedan kriget. Catharina tar då över driften av bruket som hon sedan ska leda resten av sitt liv. Till sin hjälp har hon sonen Hans, som aldrig själv blir brukspatron utan alltid styr i sin mors namn.

Målning av Cammarherren Hans Hierta, en 1700-talsöverste med pudrat hår och medalj på bröstet. 

Catharina Cederströms år vid makten

Det är ibland en utmaning att säkra resurserna till järnbruket. Brukspatronen måste bland annat hushålla med vattenflödet genom uppdämningar. Vid tiden för Hans Hiertas död 1754 öppnades Högbo gruva åter igen av utomstående intressenter. För att pumpa vattnet ur gruvan bygger man en stånggång, en anordning av trästockar som överför kraft från ett vattenhjul vid ån. Den nya fördämningen vid vattenhjulet höjer vattennivån i Högboån så att Nedre Hammaren kommer i bakvatten och slutar gå. Efter några års processande får Catharina rätt i tinget, projektet stoppas och produktionen i Nedre Hammaren kan återgå till det normala.

Av Catharinas åtta barn är det tre som uppnår vuxen ålder och två som får egna barn. När herrgården börjar bli trång för familjen bygger hon Högbos andra herrgård, det Plaanska huset, till sin dotter Charlotta Christina och hennes make Daniel Plaan.

Friherrinnan Catharina Cederström överlever alla sina barn och många av barnbarnen innan hon själv dör 1791. Dottersonen, överste Theodor Nordenadler, tar över som tredje generation i släkten Hierta.

Porträtt av en kvinna i pudrad 1700-talsfrisyr, blå klänning och med vänlig blick.

Nordenadler avslutar en epok

Den gamla herrgården får en övervåning och en ny flygel när Theodor Nordenadler moderniserar år 1795. Han bygger snart en dekorativ liten lada på Kaffeholmen i närheten av herrgårdsparken. I övrigt löper arbetet på som vanligt på bruket och det är goda år fram till 1815. Då slår krisen efter Napoleonkrigen till och många svenska bruk får problem med ekonomin. Tack vare skicklig hushållning och generösa släktingar räddar Theodor Högbo Bruk undan konkurs. Han lämnar vid sin död 1833 bruket till sin son Johan Theodor Nordenadler som blir den fjärde generationens brukspatron.

De två sista bergsmännen, ja de hänger med ännu och smider ut järnet som de har rätt till.

Under Johan Theodor Nordenadler kan produktionen av järn ökas igen eftersom efterfrågan har ökat. Industrialiseringen är på väg men de moderna järnbruken kan ännu inte producera tillräckligt. Det blir några sista goda år innan de små bruken inte längre är lönsamma och något måste förändras. År 1854 säljer Johan Theodor sitt familjegods och släkten Hiertas tid i Högbo är över.

Målning av en låg stenbyggnad med rykande skorstenar invid en å. Längre bort syns en vit herrgård och fler byggnader.

Högbo Bruk 1837 med Övre Hammaren närmast i bild och Gamla Herrgården till vänster. Utsnitt ur J.F. Julins målning Högbo Natt. Länsmuseet Gävleborg.

Konsul Göransson förändrar allt

Satsningen på Bessemermetoden 1856

Högbo Bruk får en grupp nya ägare 1854 varav den tongivande är konsul Göran Fredrik Göransson, en handlingskraftig handelsman från Gävle. Göransson ser möjlighet att rusta upp Högbo Bruk och Edske masugn för att öka effektiviteten.

Under en resa till London får han höra talas om Bessemermetoden, en ny metod som i teorin ska göra det möjligt att massframställa smidbart stål. Göransson köper patentet för Sverige och Norge, utrustningen som krävs och börjar genast experimentera med metoden i Edsken. Efter en del motgångar som närapå ruinerar honom lyckas Göransson år 1858 få metoden att fungera.

Det massframställda stålet blir en succé och det lilla järnbruket i Högbo blir snart för litet för produktionen. Ett nytt järnverk byggs vid Storsjön, vid en obebyggd sandig vik som ska ge sitt namn åt både företaget och samhället som växer fram där. Göransson flyttar allt maskineri han kan tänkas behöva till det nya järnverket, tillsammans med flera timmerbyggnader och alla arbetare.

De första åren går bra men efter att bolagets största finansiär går i konkurs dras även järnverket med och går i konkurs 1866. När rekonstruktionen väl är klar har Högbo Bruk sålts. Även Edske masugn har fått en annan ägare efter att ha hört ihop med Högbo Bruk i 200 år.

De sista bergsmännen i Högbo köps nu ut och förlorar till sist sina urgamla andelar i hammarsmidet.

Efter rekonstruktionen går det bättre för Göranssons nya företag, Sandvikens Jernverk, som senare blir industrikoncernen Sandvik. Den framväxande staden är förstås Sandviken.

Se filmen om konsul Göranssons utmaning och framgång.

Akvarell. Ånga och gnistor sprutar ur en hög röd metallbehållare.

Den första lyckade bessemerblåsningen vid Edske masugn. Målning av C F A Cantzler. Länsmuseet Gävleborg

Lantbruket tar över

Stormejeri och hushållsskola 1868

Brukspatron August Lundeberg, som också äger två närbelägna bruk, köper 1868 Högbo Bruk. Han utnyttjar de vidsträckta skogarna och använder Högbo som storlantbruk och kanske framför allt stormejeri. Under en tid är Hushållningssällskapets mejeriskola placerad i Högbo och man har ett par olika utbildningar för mejerskor och ladugårdspersonal.

Ett ångdrivet sågverk inrättas i den tomma Övre Hammaren och timmer flottas genom Högboån.

Under den här tiden bor ingen ägarfamilj på Högbo Bruk utan Lundebergs kommer bara på besök ibland. Herrgårdarna och stugorna bebos av brukets medarbetare och används även som förvaringsutrymmen. Bristen på underhåll gör att 1700-talsbyggnaderna börjar förfalla. Nedre Hammaren rivs i slutet av 1880-talet.

Gruppfoto av brukets anställda 1901

Anställda på Högbo Bruk år 1901.

Magnuson moderniserar

År 1914 byter Högbo Bruk ägare igen. Disponent Tord Magnuson från Sandvikens Jernverk köper bruket för sin hustrus skull. Elisabeth Magnuson är dotter till konsul Göransson och har många barndomsminnen från Högbo där hon växte upp.

Boendet blir ett problem som man löser genom att låta riva Plaanska huset, som är i sämst skick av herrgårdarna, och uppföra Nya Herrgården på samma plats år 1920. Man planerar att också bygga om Gamla Herrgården men första världskriget sätter stopp för projektet.

Tord Magnuson, i grunden ingenjör, ser till att bruket får egen elektricitet genom att installera turbiner vid dammarna där vattenhjulen förut försett hammarsmedjorna med kraft. Detta driver tröskverket och kvarnen samt belysningen i Nya Herrgården.

Elisabeth bjuder in "alla till år och sinne unga" till midsommarfirande på Högbo Bruks gårdsplan 1915, det första kända allmänna midsommarfirandet i Högbos historia. Hon ser bland annat till att ordna badhus för barnen och låter den kyrkliga syföreningen använda Gamla Herrgården för sina möten. Under Magnusons levnad har Högbo Bruk sin sista blomstringstid som privat egendom.

Cirkeln sluts 1945

Efter att Tord dött 1929 och Elisabeth 1936 blir bruket ett sommarnöje för deras utflyttade barn. Arvingarna säljer bruket till Sandvikens stad 1945 och därmed är cirkeln sluten. Högbo återförenas med sitt järn och den växande befolkningen i staden välkomnas tillbaka till naturen och den sköna strömmen där allt en gång började.

En pampig vit villa speglas i ån med lummiga träd på båda sidor.

Nya Herrgården 1936. Nordiska Museets samlingar

Bruket blir besöksmål

Borgmästaren och hans vision 1945

Karl-Erik Nygren, Sandvikens första och enda kommunalborgmästare, ser ett växande behov i sin nyblivna stad. Staden behöver mark, vattenförsörjningen måste säkras och befolkningen behöver ett friluftsområde. Nygren löser flera problem samtidigt när han ser till att staden köper Högbo Bruk. Samtidigt får han möjlighet att rädda kulturområdet där stadens vagga står. Bruket ska bli ett kulturreservat.

Nu påbörjas arbetet med att förvandla området till ett lockande besöksmål. Brukets nyttobyggnader renoveras en efter en. Övre Hammaren blir järnbruksmuseum med redskap och maskiner från forna dagar. I kvarnen ordnas en utställning med lantbruksredskap och andra verktyg. Det gamla stallet blir vagnsmuseum. De första friluftsspåren dras genom Högboskogarna och Sandvikenborna trivs i sitt nya friluftsparadis.

Under 1950-talet renoverar man Gamla Herrgården och överraskas av takmålningar och andra kulturskatter som hittas under projektets gång. Hans Beskow, landsantikvarie i Norrbottens län, skriver en praktfull bok om Högbo och historien.

År 1958 firas 100-årsminnet av konsul Göranssons framgång med Bessemerprocessen. På Högbo Bruk inviger man ett minnesmärke över det första smidet av Bessemerstål vid platsen där Nedre Hammaren stod.

Vad hände sen? Var med och berätta

Högbo Bruk har fortsatt att vara det levande friluftsområde och kulturreservat som Karl-Erik Nygren ville skapa. Hit är alla välkomna för att må bra till kropp och själ.

Historien fortsätter att skriva sig och det finns mycket mer att berätta. Det ska vi göra. Vad är du nyfiken på? Har du något att berätta eller en bild att visa? Mejla oss gärna på info@hogbobruk.se

Ett minnesmärke i form av ett stort hammarhuvud på sitt städ ovanför en slänt mot ån. 

Minnesmärket över konsul Göranssons första smide av bessemerstål.

Läs mer Högbo-historia

Högbo Bruks framväxt

Av Gösta Sandin

En gedigen beskrivning av brukets bakgrund och historia samt sammanfattningar av utveckling och nya projekt ända fram till 1990-talet.

Läs i pdf-format Pdf, 277.7 kB.

Högbo Bruk

Av Hans Beskow, Allhems förlag 1959

När Gamla Herrgården renoverades på 1950-talet upptäckte Hans Beskow inte bara en fantastisk karolinergård utan hela Högbos rika historia.

Gästrikland och järnet

Av Gillis Andersson

En lättillgänglig djupdykning i Gästriklands järnhistoria med historik över de 27 olika bruken som funnits här. Särskilt fokus på Högbo Bruk, Hans Hierta, konsul Göransson och Sandvik.